En Mojito to go please!

Chinaski?

Jag möter vår kypare, från den alltid fullproppade restaurangen, när jag är på väg ner för att hämta vår take away. Han har förstått var vi bor och är redan på väg upp med maten till vårt rum. klockan är exakt åtta, den tid vi sa att vi ville ha maten. Vi använder oss alltid av denna herre när vi äter på sairee cottage. Jag ger honom pengar och en minut senare kommer han springande med växel. Inget snobberi från någon part, bara ett samförstånd.

Dessutom när man köper en öl i affären frågar de alltid om den ska öppnas, ifall man vill ha den på vägen, vilket de flesta vill. Och till take awey:en går det utmärkt att ta upp drinken/ölen på rummet. 

En "Mojito to go please" 

Senare frågar Hannah mig, min älskade, om jag känner mig som "Ernst" Hemingway när jag skriver. 

-ÖÖ, ja typ, svarar jag..